Öppna, jag har tänkt om

Χαράματα στην πόρτα μου, άραγε ποιος χτυπάει;
Χαράματα στο σπίτι μου, ποιος να ‘ναι, τι ζητάει;

Άνοιξε και μετάνιωσα, συγγνώμη σου ζητάω.
Εγώ είμαι η γυναίκα σου, που ακόμα σ’αγαπάω.

Με ξύπνησες χαράματα απ’ το ζεστό κρεβάτι,
τώρα που ήρθες είν’ αργά, καινούρια βρήκ’ αγάπη.

Άνοιξε και μετάνιωσα, συγγνώμη σου ζητάω,
εγώ είμαι η γυναίκα σου, που ακόμα σ’ αγαπάω.

Την πόρτα μου στην άνοιξα ακόμη μια φορά
και μου ‘φερες στο σπίτι μου τη μαύρη συμφορά.

Άνοιξε και μετάνιωσα, συγγνώμη σου ζητάω,
εγώ είμαι η γυναίκα σου, που ακόμα σ’ αγαπάω.

Την πόρτα αυτή δικαίωμα δεν έχεις να χτυπάς,
εκεί που ήσουν μέχρι εχθές, εκεί να ξαναπάς.

Άνοιξε και μετάνιωσα, συγγνώμη σου ζητάω,
εγώ είμαι η γυναίκα σου, που ακόμα σ’ αγαπάω.


Tidigt på morgonen mitt dörr, verkligen vem bultar?
Tidigt på morgonen hus mitt hem, vem är det, vad vill?

Öppna och jag har tänkt om, ursäkta ber jag.
Jag är din hustru, som ännu dig älskar.

Du vaknade mig tidigt på morgonen från varm bädd,
nu då du kom det är sent, jag hittade ny kärlek.

Öppna och jag har tänkt om, ursäkta ber jag.
Jag är din hustru, som ännu dig älskar.

Mitt dörr öppnade jag dig en gång till
och du kom till mitt hem med svarta olyckan.

Öppna och jag har tänkt om, ursäkta ber jag.
Jag är din hustru, som ännu dig älskar.

Detta dörr har du inte rätt att bulta,
dit var vad du till i går, gå dit igen.

Öppna och jag har tänkt om, ursäkta ber jag.
Jag är din hustru, som ännu dig älskar.

ΜάρκοςΤο, Markus Torssonen © 16.05.2009

Εκτύπωση από: http://www.stixoi.info